Så går det när man ska diva sig..
I dagens DN så kan vi läsa om en 27-årig tysk, som i frustration över sin egen livssituation tände eld på 67 lyxbilar i Berlin. Jag är helt klart imponerad av snubbens handlingskraft, men var detta en irrationell handling?
Att desperata män gör desperata ting är inget nytt under solen. Vad som är intressant är att ilskan riktades mot en så pass genuin social markör. En lyxbil indikerar att ägaren har det bra ställt, och att denne vill att andra ska uppmärksamma detta. Ägarna till bilarna och gärningsmannen hyser samma behov av att få bekräftelse genom sitt materiella ägande, skillnaden är att gärningsmannen inte hade någon möjlighet att förverkliga detta. Om rollerna var ombytta så skulle förmodligen bilägarna vara avundsjuka på gärningsmannen. Därför så har jag svårt att skuldbelägga denna man för sitt storartade dåd. Han gjorde trots allt precis det som ägarna till de pråliga bilarna förväntade sig av honom, om än i en något mer utåtriktad form än vad de hade förväntat sig.
Att desperata män gör desperata ting är inget nytt under solen. Vad som är intressant är att ilskan riktades mot en så pass genuin social markör. En lyxbil indikerar att ägaren har det bra ställt, och att denne vill att andra ska uppmärksamma detta. Ägarna till bilarna och gärningsmannen hyser samma behov av att få bekräftelse genom sitt materiella ägande, skillnaden är att gärningsmannen inte hade någon möjlighet att förverkliga detta. Om rollerna var ombytta så skulle förmodligen bilägarna vara avundsjuka på gärningsmannen. Därför så har jag svårt att skuldbelägga denna man för sitt storartade dåd. Han gjorde trots allt precis det som ägarna till de pråliga bilarna förväntade sig av honom, om än i en något mer utåtriktad form än vad de hade förväntat sig.
Barbari
Det kokar inom mig när jag ser hur PAME tar på sig hjälmar och beväpnar sig med påkar, men sedan vänder blicken bort från statens maktcentra - parlamentet. Med denna mundering så står de på rad, helt inställda på att slå ner alla försök att storma parlamentet. En bit bort står polisen och kollar på - sysslolösa.
PAME hade utlyst en demonstration som skulle äga rum utanför parlamentet, där de påstod att de upprättade en belägring utav byggnaden. Vad som i praktiken utspelade sig på Syntagma-torget var något helt annat. Grupper som inte följde PAME:s direktiv släpptes inte in på området. De möttes av en mur av hjälmbeklädda och beväpnande polisvolontärer (eller som de själva kallar det, demonstrationsvakter). Kort sagt: PAME aspirerar på ett politiskt monopol över klasskampen, där de själva sitter vid makten. När ett nytt förtryck ersätts av ett annat så är det inte konstigt att det väcker frustration hos de arbetare som vill upplösa staten. Detta resulterade i en situation som på alla sätt gynnar de auktoritära krafterna i samhället, staten såväl som alla partierna. Läget som uppstod kan beskrivas med ett ord - barbari.
KKE och PAME agerar kontrarevolutionärt när de inte tillåter någon annan klasskamp än deras egen. Hur en upplösning av staten och klassamhället ska kunna uppnås genom att klamra sig fast vid dessa två auktoritära strukturer, förblir ett frågetecken.
PAME hade utlyst en demonstration som skulle äga rum utanför parlamentet, där de påstod att de upprättade en belägring utav byggnaden. Vad som i praktiken utspelade sig på Syntagma-torget var något helt annat. Grupper som inte följde PAME:s direktiv släpptes inte in på området. De möttes av en mur av hjälmbeklädda och beväpnande polisvolontärer (eller som de själva kallar det, demonstrationsvakter). Kort sagt: PAME aspirerar på ett politiskt monopol över klasskampen, där de själva sitter vid makten. När ett nytt förtryck ersätts av ett annat så är det inte konstigt att det väcker frustration hos de arbetare som vill upplösa staten. Detta resulterade i en situation som på alla sätt gynnar de auktoritära krafterna i samhället, staten såväl som alla partierna. Läget som uppstod kan beskrivas med ett ord - barbari.
KKE och PAME agerar kontrarevolutionärt när de inte tillåter någon annan klasskamp än deras egen. Hur en upplösning av staten och klassamhället ska kunna uppnås genom att klamra sig fast vid dessa två auktoritära strukturer, förblir ett frågetecken.
Insurrektion
Synonymer:
*Notera: När jag skriver ego så syftar jag endast på självbild, mitt sinne - inte Freuds ego som tvångsmässigt måste få bekräftelse, och kontrollera andra människor
Frigörelsen från det hjärnspöke som hierarkier är måste ske på eget initiativ, det går inte att lagstifta bort. Det kräver inga stora politiska eller fackliga organisationer, eller deltagande i parlament som en del av ett parti. Men det kräver disciplinen att vara sann mot sig själv, och viljan att se sina medmänniskor som jämlikar, oavsett position i samhället, social och geografisk bakgrund, utseende, och åsikter. Men det innebär även att aktivt bekämpa de som försöker underställa andra sin egen vilja. Majoritetsdiktatur (det som högst tvivelaktigt kallas för demokrati) är inte ett samhälle där alla är fria kvinnor och män, för i detta samhälle så underställs fortfarande viljor andras viljor.
Vi bör istället upplösa nationalstaten, sudda ut landsgränserna, och bygga en civilisation på en stabil grund av frivilligt deltagande. I detta samhälle så har alla ett egenintresse av att behålla sin fria vilja och det frivilliga deltagandet. Därför så måste inskränkningar av detta slåss ner av alla de som har ett egenintresse av behålla sin frihet. Detta förutsätter att så många som möjligt förstår egenintresset av att slå ner auktoritära tendenser när de uppstår, och det är där som anarkismen har en roll att spela för att garantera frihet från förtryck.
Insurrektion är insubordination. Oviljan att underkasta sig de som gör anspråk på att härska. Det kan också vara insikten om att din enda härskare är ditt eget sinne. Fria val är inte fria om alternativen är begränsade. Därför så finns det inga ramar, inga lagar, och inga regler som kan inhysa den fria viljan - också känd som egot*. Egot har endast sina självintressen i åtanke, och kan därför endast samexisterna (någorlunda) harmoniskt med sinnen som delar dessa självintressen. För att nå självförverkligande så kan egot inte underordna sig någon annans vilja, och det är därför som jag är anarkist.
- uppror (resning, revolt, myteri, revolution)
- upplopp (kalabalik, kravall, oroligheter, sedition, kravaller, kupp, bråk, frond, tumult, slagsmål, sammanstötningar, subordinationsvägran, omvälvning, sammanstötning, insubordination, uppror, putsch, oväsen, råkurr)
*Notera: När jag skriver ego så syftar jag endast på självbild, mitt sinne - inte Freuds ego som tvångsmässigt måste få bekräftelse, och kontrollera andra människor
Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utan härskare", är en politisk riktning med syfte att skapa en anarki - dvs. avskaffa statsmakten, kapitalismen och alla andra hierarkiska och auktoritära strukturer i samhället.Insikten om att min vilja inte behöver vara densamma som andras vilja fick mig att börja fundera över auktoritära strukturer, hierarkier, där olika viljor underställs en enda vilja på ett eller annat sätt. Det första jag kom fram till är att de främst är abstraktioner, hjärnspöken. Dessa abstraktioner konkretiseras sedan i auktoritärt våldsutövande, där revolterande sinnen subordineras den dominerande våldsmakten. Det är principen om den starkes rätt över den svage som gäller i ett auktoritärt samhälle. Den dominerande våldsmakten idag är det statliga våldsmonopolet, som kontrolleras av ett fåtal människor världen över. Jag syftar på politikerna i parlamenten, diktatorerna i diktaturerna, och kapitalägarna som kontrollerar politikerna genom sin makt över ekonomin. Deras ägande försvaras i sin tur av det statliga våldsmonopolet, ett förhållande som oftast är gynnsamt för dem själva (politikerna och kapitalägarna), men inte särskilt gynnsamt för alla andra som lever i samhället (se "Staten och Kapitalet" av punkbandet Ebba Grön). I min ögon så ser detta inte alls ut som en värld där fria viljor möts och samarbetar för en gemensamt gynnsam framtid. Dagens s.k. civilisation förtjänar ett bättre namn, ett namn som speglar de primitiva maktförhållanden som faktiskt råder. Auktoritära strukturer bör kallas för vad det är, det är ren och skär barbari.
Frigörelsen från det hjärnspöke som hierarkier är måste ske på eget initiativ, det går inte att lagstifta bort. Det kräver inga stora politiska eller fackliga organisationer, eller deltagande i parlament som en del av ett parti. Men det kräver disciplinen att vara sann mot sig själv, och viljan att se sina medmänniskor som jämlikar, oavsett position i samhället, social och geografisk bakgrund, utseende, och åsikter. Men det innebär även att aktivt bekämpa de som försöker underställa andra sin egen vilja. Majoritetsdiktatur (det som högst tvivelaktigt kallas för demokrati) är inte ett samhälle där alla är fria kvinnor och män, för i detta samhälle så underställs fortfarande viljor andras viljor.
Vi bör istället upplösa nationalstaten, sudda ut landsgränserna, och bygga en civilisation på en stabil grund av frivilligt deltagande. I detta samhälle så har alla ett egenintresse av att behålla sin fria vilja och det frivilliga deltagandet. Därför så måste inskränkningar av detta slåss ner av alla de som har ett egenintresse av behålla sin frihet. Detta förutsätter att så många som möjligt förstår egenintresset av att slå ner auktoritära tendenser när de uppstår, och det är där som anarkismen har en roll att spela för att garantera frihet från förtryck.
"Anarki är ordning" - Pierre-Joseph Proudhon
