insurrektion

Det kokar inom mig när jag ser hur PAME tar på sig hjälmar och beväpnar sig med påkar, men sedan vänder blicken bort från statens maktcentra - parlamentet. Med denna mundering så står de på rad, helt inställda på att slå ner alla försök att storma parlamentet. En bit bort står polisen och kollar på - sysslolösa.



PAME hade utlyst en demonstration som skulle äga rum utanför parlamentet, där de påstod att de upprättade en belägring utav byggnaden. Vad som i praktiken utspelade sig på Syntagma-torget var något helt annat. Grupper som inte följde PAME:s direktiv släpptes inte in på området. De möttes av en mur av hjälmbeklädda och beväpnande polisvolontärer (eller som de själva kallar det, demonstrationsvakter). Kort sagt: PAME aspirerar på ett politiskt monopol över klasskampen, där de själva sitter vid makten. När ett nytt förtryck ersätts av ett annat så är det inte konstigt att det väcker frustration hos de arbetare som vill upplösa staten. Detta resulterade i en situation som på alla sätt gynnar de auktoritära krafterna i samhället, staten såväl som alla partierna. Läget som uppstod kan beskrivas med ett ord - barbari.



KKE och PAME agerar kontrarevolutionärt när de inte tillåter någon annan klasskamp än deras egen. Hur en upplösning av staten och klassamhället ska kunna uppnås genom att klamra sig fast vid dessa två auktoritära strukturer, förblir ett frågetecken.